i hardly knew you

Jag sitter i mitt gamla rum, och funderar över vad som egentligen har förändrats sedan jag flyttade.

Bussen, som tagit mig från Karlskoga, stannade utanför resecentrum i förrgår.

Den kvällen promenerade jag runt Örebro med en vän. Vi reflekterade över hur lite vår hemstad förändras, när man tänker efter.

Blåögd som jag är, hade jag förväntat mig en helt ny stad, nya människor och förändrade vänner.

Jag promenerade en stund, för mig själv. Jag hade helt klart byggt upp ett scenario om min hemkomst -

Det blev inte som jag trodde.

Jag var ensam. Första gången på två månader. Jag och mina tankar.

Det är mitt gamla rum som har förändrats mest. Ett kontor där ett ungdomsrum en gång var. Sovrummets eviga öde - att bli ett kontor.

gula löv utanför mitt fönster

Det sägs att en man för länge sedan förde anteckningar från ett källarfönster.

Många sagor berättar för oss om vackra prinsessor som blev instängda i höga torn - de förde inte anteckningar, det gör inte prinsessor.

Jag har ett fönster, och utanför det står en grupp björkar. Jag anstränger mig verkligen för att hitta ett grönt blad, men inser sen att alla har blivit gula.

Bredvid björken står en gammal bil med trasiga vindrutetorkare. Det är en speciell bil - den åker nämnligen alltid några kilometer för snabbt.

Jag sitter vid mitt fönster, och jag för någonting som kan liknas vid anteckningar. Är jag därför likvärdig med mannen i källaren?

Snart går bussen in till stan. Där väntar cigaretter, och kanske godis - om man har tur.