installationer - och grejer

Jag är numera folkskoleelev. Jag bor på andra våningen i Nyhuset, rum elva, tillsammans med Erik ifrån Falköping.

Vi bor rätt trångt, men klagar inte. En närhet har spridit sig i rummet - en närhet som bara två främlingar kan känna gentemot varandra.
Det är nervöst runt omkring området - det känns lite som den första dagen i lågstadiet, då man inte hade en aning om vilka man skulle umgås med, vad människor skulle tycka om en, vem man skulle bli kär i och allt annat. Det finns dock ett par olikheter mellan det som händer nu och det som hände när man var liten: min mamma är inte med mig, jag är äldre och jag har gått in med ett öppet sinne och utan en T-shirt med Turtles på.
Lärarna gör vad de kan för att öka gemenskapen i gruppen. Idag började vi dagen rätt tidigt, med att sätta oss på en buss och åka till Finnskogen, några mil ifrån den norska gränsen. Vi skulle vandra i skogen. Vi skulle njuta av Värmlands underbara natur och vi skulle insupa den Värmlands-finska kulturen som funnits där i flera år.

Det var faktiskt rätt intressant.

Nu vill Erik sova, därför avslutar jag inlägget här.

Nästa inlägg kommer att handla om Kalevala-pjäser och festen som ska äga rum på fredag.
För första gången i mitt liv ska jag supa med Värmlänningar - jag är fylld av förväntan.

när man träffar satan

Idag flyttar jag, och igår träffade jag satan... - eller?

Igår bestämde jag mig för en promenad i villaområdet Rynninge, där jag bodde för några år sedan.
Promenaden är alldeles underbar, jag funderar över framtiden, men också det förflutna och VIPS så befinner jag mig på Eddagatan, och i mitten av denna lilla gata sitter en svart katt.

Jag är inte särskilt skrockfull, men jag kan min symbolik - och jag råkar känna till att vissa människor tycker att en svart katt är ett ont omen. Lite lätt skrattande avfärdar all den här skrock och närmar mig katten, men då börjar min fantasi kicka in...tänk om det faktiskt är satan som sitter framför mig här? Det finns ju bara ett sätt att lista ut det på...

Jag går fram till katten och säger, lite frågande: "Satan?..."
Djuret svarar. Djuret svarar med det mörkaste, djupaste och längsta jamande jag någonsin har hört, sen puttar den fram den döda mus den har dolt under sin kropp.

Jag gick i rask takt hem, samtidigt som jag frågade mig själv om huruvida det var ett gott eller ont omen.

Jag flyttar idag, mitt bloggande kommer mest handla om speedway, lusekoftor teater och annat som har med Arvika, folkhögskolor och mig själv att göra.