hemmet, kylan och besvikelsen

Julens första anhalt samt största fasa är avklarat - jag överlevde farmor.
Att fira jul är någonting av det mest ansträngande en människas psyke och person kan utsättas för.

Bara det, att ständigt vara i närheten av socker, fett och konfektyr kan få mig att bryta ihop snabbare än en terrorist med posttraumatisk syndrom i Guantanamo.

Bli nu inte lurade av mitt något...vresiga sinnelag. Jag tycker om julen, särskilt uppskattas lugnet, friden och mantrat: "Att ta från de rika, och ge till de fattiga".

Att ta från de rika, och ge till de fattiga. En mening med djup innebörd. Den laglösa rättvisans princip, syndikalismens grundbalt och den obönhörliga, knivskarpa stenhårda lagen som säger att de som har ska ge - de som inte ger, de kan man ta ifrån. En vacker mening, i sanning.

Dock har jag en favorit, en guldkalv och ett skötebarn när det kommer till meningar.
"Det finns en sjö, sen aldrig mer."
Det finns en sjö, sen aldrig mer.

Smaka på meningen, lägg tyngden på olika stavelser.
DET finns en sjö, sen aldrig mer.
Det finns EN sjö, sen aldrig mer.
Det finns en sjö, SEN aldrig mer.

En mening, olika innebörder och den vackraste mening jag någonsin hört.
god jul.